Mat

Varför är det så känsligt att prata om mat? Finns det något som gör folk så upprörda som när man pratar om vad, när och hur man äter?
Om jag inte vill äta kolhydrater och socker och tycker att jag mår bra av att undvika det, är det så märkligt?
Man måste "unna sig", vadå unna sig? Även om jag många gånger har svårt att låta bli, så handlar det ju inte om att unna sig. Det handlar om att ge vika för beroendet. Inte unnar jag mig väl att må dålig? För det är just det jag gör, jag göder ha begäret och vill sen bara ha mer av det och inte blir jag lyckligare av att ha tryckt i mig en påse chips eller en burk pepparkakor. Möjligtvis de få sekunderna som jag har det i munnen, men sen är det slut. I det stora hela blir jag inte lyckligare.
Sen finns det ju de som säger att "du är ju inte så stor, du behöver ju inte äta så", men det handlar inte enbart om vikten (jag skulle ljuga om jag sa att jag inte brydde mig om vikten), det handlar om hur jag mår och hur mycket jag orkar. Sen vill jag inte gå upp de kilona som jag har kämpat för att bli av med. Säga vad ni vill om det, men det är min kropp.

Skogen

Ibland önskar jag att jag bodde i en stuga långt ute i skogen där ingen behövde träffa mig.

Måndagar!

Börjar förstå varför folk inte tycker om måndagar. Jag är totalt slut efter helgen, ändå har det varit en lugn helg. Hur kan jag vara trött redan innan jag börjat jobba? Känner hur huvudvärken kommer smygandes. Har ingen ro till sovmorgon men inte heller energi till att orka göra något.

Perfektion

Varför alltid denna strävan efter perfektion istället för acceptans? Det går bara inte att nöja sig, för oavsett vad så är det aldrig tillräckligt bra. Ingenting duger och ingenting blir bra.

Sömn

Kul! Somna halv tolv och vakna halv två och kan inte somna om! Om 1,5timme ska jag upp och jobba... Hur ska jag orka?! Börjar känna mig lite stressad över detta... Känner mig jätte trött, men det går inte! Jaja man dör inte av att va trött någon dag, allt blir bara lite jobbigare.

valet 2018

Nästa år är det val och jag kan verkligen inte ser hur någonting kommer bli bättre oavsett vem som vinner. Men det kommer helt klart bli väldigt intressant.

Saknad internetsida

Jag visste inte att man kunde sakna en internetsida så mycket! Just nu hade jag gjort vad som helst för att få fefo tillbaka!

tjoho

tjoho på dig livet, vad gör vi? vad blire? vad händer?
Det blir som det blir. Det blir nog bra. Kanske? Kanske inte så mycket att fundera över egentligen...

Landet

Idag är en sån dag när jag skulle bott långt ute på landet utan internet. Är till och med trött på mig själv. Beklagar mitt dåliga uppförande än en gång, skulle vilja lova att jag ska bättre mig men det kommer jag aldrig kunna hålla.

Hjärnspöken

Tjenare hjärnspöken det va ett tag sen sist, tyvärr har ni inte varit saknade. Det va allt en oläglig tid på dygnet ni kom på besök. Jag hade ju planerat lite sömn nu och har inte riktigt tid att lyssna på ert tjat. Men det är klart, sova kan jag ju alltid gör en annan dag så var så goda att prata på om era idéer om livet och allt vad det innebär.

Ångrar

Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen...
Fy vad jag ångrar så många konstiga beslut och val!
Det kanske är tröttheten som talar nu, men ibland undrar jag vad fan jag håller på med! Varför så många konstiga beslut? Är det det som är livet?
Det kan bara bli bättre!

skor...

Snart bär det av till värmen vilket ska bli underbart! Men jag har ju inga låga sandaler, tänkte köpa ett par i helgen som va... Men jag misslyckades och råkade köpa ytterligare ett par med klack.  xD
Aja, det lär väl funka att gå i converse i Spanien också antar jag... x)
Sen är det ju projekt badkläder också... Har ju en bikini som jag har fått sy om... hoppas sömmarna håller en vecka.  xD

irl

Varför känns allting mycket jobbigare på riktigt än det gör i den virtuella världen? Suck, livet. >_<  aja vad ska man säga? "What doesn´t kill you. Gives you a lot of unhealthy coping mechanisms, and a sick sense of humor". typ så... tids nog...
Är sjukt less på ganska mycket just nu. Dämpar det med lite udda internetshopping, vilket kommer leda till fler besvikelser i framtiden. Men det är inget jag behöver bli less på nu, nu är det bara att vänta på mina konstiga saker som jag beställt. Innan de ens har hunnit komma har jag antagligen glömt bort att jag beställt de, jag kommer blir så glad när jag får paket i brevlådan. :D och så besviken när jag ser vad det är för något. xD

Fy vad trött jag är på mig själv ibland. Ännu tröttare är jag på alla andra. Eller kanske inte alla, finns ju de som jag faktiskt tolererar. ;)

less på allt

Varför kan man inte bara få ligga i soffan under en filt resten av livet?
Känslan just nu. Men men, det går väl över. Inners inne är jag lite träningsabstinent, men det är väl bara för att jag vet att jag inte borde träna när jag precis håller på att bli frisk. Då känns det istället som att jag lika gärna kan ligga i soffan och trycka i mig så mycket kolhydrater det bara är möjligt. Aldrig lagom av någonting, så less på mig själv just nu.

Förkyld och astma

Dessa förkyldningar alltså! Jag orkar verkligen inte med det på natten! Har nu lyckats sova nästan 2timmar innan jag vakna av hosta och andnöd (upplevd sådan, mest inbillning). Jag är egentligen inte så värst sjuk utan har bara lite halson, men jag blir så extremt orolig att det ska påverka lungorna. Vilket gör att jag upplever att jag inte kan ta ordentliga andetag, men det kan jag och inners inne vet jag det, men det är svårt att förstå ibland.

Påtal om astma det är också en sån sak som jag inte har påriktigt. Jag tar bara mediciner två gånger om dagen (och vid behov)för annars blir det jobbigt att andas, men det är inte påriktigt som för riktiga astmatiker. För de fick ju astma utan anledning och kan dö om de inte får luft. Jag fick det efter en lunginflammation och är mest bara lite gnällig och hostig liksom, inget värdsligt. Kommer säkert kunna sluta med medicinerna helt snart. Hahah, för det har ju gått det senaste 10åren liksom... Nu när jag tänker efter så firade faktiskt jag och min astma 10år tillsammans i våras. Grattis till oss! Men snart skiljs vi åt, vi trivs liksom inte tillsammans.... Hahah, skämt å sido det kommer aldrig ske. Då det bara blir värre och värre. Vi kommer antagligen dö tillsammans, en andningsrelsterad död skulle jag tro.

Jaha ja, åter till projekt sömnen då... Natti natti, hoppas på att få sova iallafall 4timmar till utan hosta och andnöd.

Identifiera sig

Jag funderar lite på det här med vad man identifierar sig som, vissa de är sjuksköterskor. Hela deras identitet är att vara sjuksköterskor och patienterna är deras allt. Det är som att de kunde ha jobbat gratis bara för att få identifiera sig som sjuksköterska.
Jag däremot jobbar som sjuksköterska, men jag är hästskötare.
Tidigare när jag jobbat som vårdbiträde/undersköterska och någon frågat om min utbildning har jag alltid svarat att jag är egentligen hästskötare. Vad är det som gör att man identifierar sig med olika titlar?

Tiden går

Jag har ju inte skrivit något på en månad! Kära nån vad tiden går, jag hinner inte med!
Upptäckte precis att jag överlevt min första sommar på lasarettet, vilket gick ganska smärtfritt trots allt. Snart ska jag dessutom ha min första semester! SEMESTER!!! En sån där som vuxna människor med jobb har! En sån ska jag ha! Häftigt! Betald ledig tid, det ska jag nog kunna klara av.

Sommarkväll

Så vacker sommarkväll! Jag som tänkte mig en kväll framför tvn med glass och Cola, men det är ju inte okej när solen skiner och det är helt vindstilla ute... *suck* Egentligen borde jag väl ta en promenad, men jag är så trött i benen...

Glädje

Tänk att små saker i livet kan ha så stor betydelse.
Det är dessa små saker som vi måste ta tillvara på för att livet ska kännas lite lättare och lite roligare. Så som att åka buss och gå på nattpromenad, det gör mig glad. Det är bekant, det är som förr, inga större förändringar, ibland kan det vara skönt när allting är som förut.
Vissa saker förändras aldrig, en av de sakerna är natten, vi vet att det kommer bli mörkt och tyst tids nog. <3 Om alla fokuserade lite mer på vad som gör de glada så skulle nog alla må lite bättre tänker jag. Att finna lyckan känns lite väl stort, men att hitta glädjen är ju inte helt omöjligt.

Den här låter gör mig glad!


"Nu faller löv, det blåser på, det börjar om
Jag säger Kom, här är världen, här är livet vi ska leva i
Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen
Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen
Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd
om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld
Det kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv
Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv"

Kom - Lars Winnerbäck

leva livet

Mycket tankar om livet just nu, vad som är meningen med livet. Förutom att dö då förstås. Är det meningen att livet bara ska vara ett tidsfördriv fram till döden?
Om så är fallet, vad är det meningen att vi ska fylla våra dagar med medan vi inväntar döden?
Något som känns betydelsefullt för oss själva tänker jag då. Men vad är betydelsefullt?
Om jag tänker efter så känns ingenting egentligen så värst betydelsefullt, vi kommer ju ändå bara dö. Vilket ju är en del av livet och så det ska vara. Även om jag kunnat välja bort döden, så skulle jag inte göra det. Vad ska man göra fram till dess?



"Ska vi gå ut och möta livet du och jag
Den lilla tid som vi är här
Gå ut och se om det har hänt nåt nytt idag."

Mitt Decennium - Magnus Uggla

Rensa tankarna

Folk säger ibland att det kan vara skönt att gå ut och gå för att rensa tankarna, men om man går ut och går så kan man ju tänka hur mycket man vill på tankarna och då rensas de väl inte? Det blir väl mer tankar då, grejen med att rensa tankarna är väl att bli av med tankarna. Eller är det för att kunna tänka igenom tankarna noga för att sedan låta de lämna? Kommer tankarna verkligen att lämna om man tänker så mycket på de? Måste väl vara bättre att försöka göra sig av med tankarna från första början istället...

Chilla

Kanske inte måste vara med på precis allt jämt, någon gång kan det ju vara okej att bara vara hemma och veta om att man är ledig utan att göra någon större grej av ledigheten.
Det är ju ganska trevligt att inte göra någonting någon gång ibland kanske.

Utseende

Vad less jag blir på all utseendefixering! När folk känner att de måste ändra på sig själva för att kunna gå utanför dörren. Att man hela tiden ska se ut på ett visst sätt för att det är det som är normen. På grund av normen så mår vi dåligt och känner ett krav att hela tiden förändra oss själva.
Även om vi inte bryr oss så påverkas vi mer eller mindre omedvetet och hela tiden matas vi med vad vi ska äta, hur vi ska träna, hur vi ska klä oss, vad som är okej och vad som inte är okej.
Jag blir så ledsen av att människor mår så dåligt på grund av något som inte ska spela någon roll!



"Dom viskar: Du är tidlös, men dom menar omodern
En elakhet som blir den ultimata komplimangen"


Kent - Berlin

God fortsättning!

God fortsättning på sommaren!
Då har vi klarat oss fram till midsommar, så nu borde solen och värmen komma tycker jag!
Hoppas alla haft en bra midsommar osv...
Att döma av att ingen verkar svara mig på någon av de socialmedierna så verkar ju mina vänner haft det bra igår. Eller i alla fall haft något att göra till sent.


Jag va så sugen på att baka pizza nu på morgonen, men tror ni det fanns några ägg?! NEJ!
Fanns i och för sig inte så mycket att lägga på pizzan heller tyvärr. :(
Aja, får försöka få tag på ingredienser och satsa på det till lunch eller middag istället.

Livet

Har inget kul att säga om livet just nu. Allt är ok.
Jag är på sidan 53 i Philosopher´s stone.
Jag är allmän förvirrad på jobbet.
Jag har inte hunnit rida så mycket som jag önskat.
Jag är sjuktrött varje kväll, vilket innebär att jag får min beskärda del av sömnen som jag missat det senaste halvåret.
Ja, ni hör ju! Inget kul att skriva om just nu... Men något ska jag väl skriva så något skriver jag ju.
Hur man kan skriva ett blogginlägg om ingenting?
Tycker jag lyckas ganska bra.
Vem vill läsa något som inte handlar om något liksom?
På fredag är det midsommar, om ni  skulle ha missat det. ;)
Jag tycker om midsommar!
Det är första midsommar helgen på typ... 3år? 4år? som jag inte jobbar! :D
Jag slutar i och för sig kl.16 på midsommarafton, men sen är jag ledig!!! :D

Jobb

Imorgon börjar det på riktigt!
Det är lite svårt att förstå att jag verkligen ska åka till mitt nya jobb som sjuksköterska imorgon!
Tack och lov 5 veckor inskolning innan jag går själv, men nervöst är det. 8)

Tankar

Är det inte lite märkligt med tankar?
Mina tankar är min verklighet, men det betyder inte att de är verkligheten.

Examensveckan

Sista veckan på terminen, sista uppgiften är inlämnad och imorgon har vi sista seminariet!
Helt sjukt att det gått 3år redan!

Sen återstår bara middag och examensceremonin, jag börjar tro att jag gått lite mycket inför detta... Handlat värre än någonsin, sprungit i alla affärer inom 7mils radie och senast idag köpte jag ännu mer smink... Jag kanske borde chilla lite. xD

Jag har inte ens tränat sedan i torsdags! Dessutom har jag vräkt i min kolhydrater flera dagar i rad! Kommer inte se fint ut i känningen på fredag...

Shoppning

Eftersom jag skrev fortsättning följer på förra inlägget om shopping så kände jag mig lite skyldig att skriva en fortsättning.

Örebro...
Liksom Karlstad hittade jag ingenting där heller. Så nu hoppas jag på sol och värme så jag inte behöver frysa i mina bara armar.
Köpte ett par skor iallafall som egentligen är alldeles för höga, kommer se sjukt lång ut! Men de va så fina så jag va ju tvungen att bara ha dom. xD

Nu vill jag aldrig mer se en klädaffär!

Sömn

Varför?!
Kan ju förstå att det kan vara svårt att somna på kvällarna, men att vakna kl.5 när man somnat jämt innan kl.01 det är ju inte ens kul... Gjorde ett halv hjärtat försök att somna om och lyssnat på pod men min kropp tycker tydligen att det är morgon och ingenting som vi ska syssla med just nu. Så nu sitter jag här vid köksbordet lite halv trött och dricker te. Funderar på vad jag ska hitta på innan dagen börjar.

examensveckan

Nu är det inte många dagar kvar till examensveckan med allt vad det innebär.
Vilket är minst sagt mer problematiskt än vad jag kunde föreställa mig.
Bara det här med kläder är ju inget lätt projekt, en klänning har jag hittat. Men skor, skor brukar ju alltid finnas! Jag tänker mig något simpelt med smalklack och enkla remmar över foten. Men NEJ! INGENTING i hela Karlstad!!! Nu är det tydligen mode med bredklack och inte så mycket remmar -.-'
Tack för den liksom!


Nästa projekt en tröja till klänningen om det blir lite kyligt, en som är lite kortare skuren i midjan. Men nej då det finns inte heller! Möjligt vis i vitt, men då blir det ju alldeles för mycket vit!
I värsta fall så har jag ju en svart tröja... svart...

Det får bli ett nytt försök i Örebro imorgon! Fortsättning följer....

Tankar

Kan man inte få sluta tänka?
Bara för en liten stund, det vore skönt.
Om man hade kunnat tänka ihjäl sig så hade jag nog kunnat göra det.

en dagen i taget

En måltid i taget.
Om jag inte vill äta socker så behöver jag inte äta socker.
Förut tänkte jag en måltid i taget, denna måltiden tänker jag inte äta kolhydrater. För det är faktiskt nu vi lever, fokuserar man på aldrig mer är det dömt att misslyckas. Tror det är det som gör att jag trillar dit gång på gång.
Tänker jag en måltid i taget så gick det bra, sen blev det till en vara, en rutin att min mat ser ut så här och jag mår bra i det. Efter ett par månader kommer tankarna, de dumma tankarna som ifrågasätter varför jag inte ska få äta pasta, bröd och kakor som alla andra. Vilket gör mig väldigt upprörd och det slutar med att jag tar en bit, och en bit går bra, det går lätt att gå tillbaka, triggar inte. Men det i sig gör att jag tar lite till, för förra gången gick ju bra också blir det mer och mer tills jag inser att nu sitter jag i sockerfällan igen. Det är bara att börja om, vilket inte är så jätte svårt längre, ett par dagars sötsug och sen är det över. Men det svåra är att inte trilla dit igen, att motivera sig varför jag gör detta.
Förut var det vikten som var en stor motivation, att jag fortsatte gå ner i vikt, nu gör jag inte det på samma sätt längre. Antagligen för att min vikt är normal och min kropp mår bra.
Då hamnar fokus helt plötsligt någon annanstans och det gör ju det hela mycket svårare, att behålla rutinerna och inse att jag måste fortsätta äta så här för att bibehålla hälsan, för att inte få ont i magen eller hela tiden känna sötsug och vilja äta konstant.
Jag tror att jag måste fortsätta tänka "en måltid i taget", att det faktiskt är hemligheten bakom att klara av detta och dessutom inte falla för grupptycket. Bara för att mina vänner väljer att äta kolhydrater och tycker att jag är löjlig så är inte mina matvanor mindre värda än deras!
Framför allt är det viktigt att inte gå hungrig! Blir du hungrig är det svårare att stå emot.

Socker

Socker socker socker
Nu kommer sommaren, sockrets årstid, nu är om möjligt ännu mer socker ute i vårt samhälle. För nu ska det fikas hela dagarna, glass, saft, bullar, alkohol. Det är nu det riktigt svåra börjar, att gå på trigger gränsen. Vad klarar jag av att äta utan att tiggas? Hur mycket törs jag ta? Hur mycket känns det okej att tacka nej till?
Jag vet att det är min kropp och jag äter vad jag vill, ingen ska tvinga mig äta socker om jag inte vill.
Men samtidigt vill det sociala samhället att vi äter oss ner i fördärvet tillsammans. Vill någon ha glass, då ska alla äta glass. Den som ingen vill ha tittar vi konstigt på, för i vårt samhälle vill alla ha glass, bullar och söt dricka.

Jag klarar att äta en liten bulle utan att triggas, men då gäller det att stoppa där, äter jag sedan mer för att jag tror att jag klarar det då är det kört och jag kommer vara sugen på socker i fyra dagar innan det ger med sig.
Så igår åt jag en bull-liknande-grej, valde den som såg minst ut och minst god. Fungerade bra, inget trigger med ändå socialt accepterat.
I förrgår tog jag 1/2(!!!!) glas rödvin det fungerade inte, blev helt brutalt sötsugen vilket resulterade i att jag tryckte i mig ett halvt paket kokosflakes. Vilket va nog ett ganska bra val av hetsätning då det inte innehåller så fasligt mycket kolhydrater och inget sockersug dagen efteråt.

Men nu är det en ny dag, med nya frestelser.
Ändå vet jag att ju mer jag låter bli sötsakerna ju lättare är det att fortsätta låta bli de. Två minuters njutning är inte värt fyra dagars sötsug och en svullen mage.




"En undran vem som svek vem först
Ät fett och socker tills du spyr"

Dom andra - Kent

Sorgligt

Jag är allt bra sorglig ibland, igår var ibland.
Lördagkväll, solen skiner, jag är ledig hela helgen. Vad gör jag? Går ut och springer 7km, springer förbi tomter där folk sitter och dricker öl, grillar och har det trevligt, eller så är de på väg till något liknande. Medans jag är ute och springer!!!
Det kändes väldigt sorgligt, för de såg ut att ha mycket trevligare ut än vad svettiga jag hade det. Dessutom hade jag glömt att äta mat, frukost hade jag ju fått i mig och ett par (low carb) knäckebröd innan jag gav mig ut.
Men ärligt talat! Vad håller jag på med?! En av mina få lediga helger och det slutar så här, trots årets finaste väder.
För att sedan somna innan kl.10.30 på kvällen. Jag som sällan sover innan kl.12...

Finns bara ett ord för detta och det är sorgligt!
Men men, jag framstår väl som duktig och hurtig antar jag, även om det inte är med flit...

Rätt och fel

Vad är rätt och vad är fel?
Allt man gör ska vara rätt hela tiden, får aldrig bli fel.
Ändå blir allting fel oavsett vad man gör.

Kanske borde stänga in mig, dricka te och läsa böcker i min ensamhet.
Då kan väl ingenting gå fel?

Fritid

Vad märkligt det är förut när jag hade så mycket i skolan att jag pluggade natt och dag (ja, vissa dagar blev det mellan 12-18timmar om dagen) hade jag kunnat göra vad som helst för lite fritid. Men nu när det har lugnat sig med skoluppgifter så vet jag inte vad jag ska göra när jag är ledig och allt känns tråkigt. Innan var precis allt super kul, till och med sirra in i en vägg va roligt eller bläddra i diverse böcker i biblioteket eller diskutera helt meningslösa grejer med folk.

Telefonen

Det känns som jag lever mitt liv via telefonen, pratar med vänner, lyssnar på musik, läser, köper och säljer aktier osv..., allt finns i telefonen!
Jag skulle kunna ligga i soffan med min telefon en hel dag och tycka att det varit en bra dag.
Om jag tänker efter så finns ju precis allt det som fanns på datorn förr finns nu i telefonen och då var det inget konstigt med att sitta vid datorn en hel dag. Men nu när det är telefonen jag sitter med då börjar jag bli lite orolig för mig själv.
Det värsta med telefonen är ju att jag tar den med överallt så att jag konstant kan titta på den, det går liksom till överdrift. Datorn hade jag ju inte med mig jämt och hade jag med mig den så var det ju inte direkt som att jag startade den i tid och otid.
Telefonen gör allting alldeles för lätt tillgängligt!
Inte bra!

Träning, strävan efter förbättringen

Jag brukar ju vara ute och jogga ibland, tanken är ju att jag ska ut i alla fall 2 gånger i veckan... Men det har bara blivit 1 gång i veckan, alltid något.
Men jag tycker ju inte att jag springer tillräckligt fort, eller tillräckligt långt. Ändå vet jag ju att jag inte borde fokusera på det utan bara vara glad över att jag orkar springa flera kilometer utan att stanna. Men det är svårt att inte fokusera på tiden! Ändå springer jag bara för min egen skull och jämför mig bara med mig själv, likt förbannat kommer tankarna om att jag inte presterar tillräckligt. Aldrig presterar jag tillräckligt! Det verkar vara ett genom gående tema i livet. Att prestera! Varför ska vi hela tiden bli bättre? Helst vara bäst på allt jämt och orka hur mycket som helst.

Det är ingen som kommer gratulera mig för att jag kan springa flera mil jätte fort. Det är bara för min egen skull, men varför bryr jag mig om det? Inte skulle jag väl bli lyckligare om jag sprang 2 mil på 6min/km? När jag bara kan nöja mig med 5km på 6,30 min/km, det måste ju inte gå jätte fort.
Det måstes ingenting! INGENTING!
Varför denna förbannade stävan hela tiden?! Jämt jämt jämt ska man bli bättre bättre bättre. Varför?!
För vems skull?
Vem blir lyckligare av detta?
Ingen!
Allra minst jag själv.

Även om jag skriver det här, säger det till mina vänner och försöker intala mig själv att det är skit bra som det är, så kommer jag ju likförbannat titta på telefonen nästa gång och försöka springa längre och snabbare.

En vacker dag kommer det stå en vägg där och då är det bara att hoppas på att jag inte fått upp tempot så pass att det inte går att bromsa innan kraschen är ett faktum.

5 veckor kvar som ssk student

Det är nästan så jag tro mig skymt ljuset nu! 5 veckor kvar! Den värsta delen på NKSE tentan är GODKÄND!!! Kan knappt tro det själv!!!
Bara hoppas på att få lite struktur på sömnen snart också...

Det är så mycket dumt i huvudet just nu, men om jag bara klara dessa 5 veckor så borde tankarna också räta upp sig och då blir nog sömnen bättre.
Det är svårt när man hamnar i den onda spiralen...

"För att försvinna"

Om än bara för en liten stund, några timmar, en natt eller två.

Mitt gamla jag

Läste min gamla blogg, som jag inte skrivit i på 5,5år.
Jag hade idéer om att hitta mig själv, vara den jag vill vara, komma någonstans i livet, göra något åt min osäkerhet.  Jag trodde att jag skulle förändras till en vuxen människa med koll på läget, bli tryggare i livet, att små grejer som prata i telefon skulle kännas mindre jobbigt. Att jag skulle hitta svaren på att de stora frågorna i livet och sen leva lyckligt i alla mina dagar. Oj så fel jag kunde ha! Jag har inte kommit någonstans med de frågorna, mer än att jag börjar förstå att det är lika bra att sluta tänka på de. Ändå går mina tankar och funderingar fortfarande i sammabanor, jag tänker precis lika dant, har till och med samma sömnbesvär i perioder och svimmar i tid och otid. Fast på den tiden var jag ju mest yrslig och hann sätta mig ner innan jag svimma. Nu faller jag handlöst oavsett om jag sitter ner eller står. Det räknas ju helt klart som en förändring, även om den inte är till det bättre.

Något jag däremot har lärt mig under dessa åren är att det är okej att förbruka pengar ibland, att man kan må lite bättre av tröst shopping. Lite på magkänslan och göra det som känns rätt oavsett hur många det sårar på vägen. Man har bara sig själv en gång i livet och det är du själv som lider mest när du mår dåligt. Säg inte Ja om det inte är någonting som du själv vill.

Slutsatsen av det hela är att jag fortfarande är mitt 19åriga förvirrade jag och antagligen kommer jag nog vara det resten av livet. Det nog bara att försöka nå en acceptans istället för att sträva efter en förändring. Accepterar man sig själv så tror jag att det är lättare att må bra i sig själv istället för att hela tiden försöka förändra sig.

Våren

Jag vet jag vet mer tjat om våren. Men nu är det så här att jag och våren vi är inte kompisar.
Jag vet egentligen inte varför. Har läst om att det kan ha med ljuset ett göra, att kroppen inte är van vid så mycket sol och D-vitamin. Läste på något ställe att man ska vänja kroppen genom att utsätta sig så mycket som möjligt för solen och ljuset. Jag tänker tvärt om.

Om jag tänker efter så borde ju våren vara en ganska trevlig årstid.
Det är inte jätte kallt, inte jätte varm. Inte heller massa insekter eller någon halka.
Vilket borde vara trevligt, en lagom årstid.

Synd bara att våren inte gillar mig.
Går jag ut när det är fint väder så ösregnar det i nästa sekund.
Tar jag på mig regnkläder innan jag går ut så skiner solen.
Jag orkar inte! Så nu utgår jag från att det är dåligt väder och i möjligaste mån undviker jag att vara ute tills vädret är mer pålitligt.

Nu vet jag...

... vad som är fel på mig!
Det är ju våren ute! Jag mår ju alltid konstigt på våren!
Jag klarar inte av den här årstiden. Sitter inne och tittar ut då ser det så fint ut, solen skiner och försöker säga att det är så varm och skönt här ute. När jag går ut så är det till en början varm och skönt för att sedan bli iskallt! Så jag håller på att frysa ihjäl! Sen helt utan förvarning så kommer regnet och blåsten för att sedan igen över gå till sol.
Jag blir KNÄPP!!! Jag orkar inte!
Antingen så kan det väl vara varm, eller kallt, eller regn! Inte växla varannan timme.

borta

Jag är så brutalt bort i huvudet just nu. Det är som om det inte kopplar som det brukar.
Är så brutalt slut på något vis. Misstänker detta kommer komma över mig vid ett senare tillfälle.
Mår väldigt konstigt fast på ett fascinerande sätt... Intressant det där med hur man mår.
Antingen mår man bra eller så mår man dåligt. Jag vet inte om jag mår väldigt bra eller egentligen mår väldigt dåligt. Tror jag lever i någon parallell mellan värld.
Spännande!  

Läs och skriv svårtigheter

Ibland funderar jag på om jag faktiskt har dyslexi. Jag har svårt hur meningar ska byggas upp och ibland svårt att läsa vad som verkligen står. När jag läser högt så vänder jag gärna på orden, har även svårt att hålla fokus på rätt rad och inte hoppa upp och ner mellan raderna.
Vilket verkligen straffade sig idag!
Tack och lov har jag underbara vänner som hjälper mig igenom detta...
Måste sluta skriva vilket i tid och otid, för det är INTE PASSANDE! Så skrivs tydligen inte meningar.

Less jag blir på livet... Less på mina svenskalärare jag haft genomtiderna som inte kunnat ge mig den hjälp jag behövt. Less på mig själv som inte tagit vara på all hjälp jag kan få om jag anstränger mig.
Förlåt min lärare jag hade i svenska i högstadiet! Om det inte vore för dig hade jag fått läsa på IV!
Tänk vad mycket en lärare kan påverka, både positivt och negativt! Så mycket makt som påverkar hur vår framtid kommer att se ut.

Mitt bekymmer?!

Vad är egentligen mitt bekymmer?! Är så trött på mig själv just nu.
Jag har ju ingen som helst självdisciplin kvar överhuvudtaget!
Jag vet att jag måste sova innan klockan tolv, gör jag det NEJ! Tänkte att en halvtimme till går ju bra, ja det gör det, en halvtimme... INTE 5 halvtimmar.
Så nu är jag trött igen! Orkar inte koncentrera mig och är allmänt irriterad. Mesta dels på mig själv.

Vad handlar det egentligen om? Handlar det verkligen om min självdisciplin?
Eller handlar det om att jag inte orkar bry mig?
Eller om något helt annat?

Känner att jag behöver skriva av mig för att få lite struktur...
Tydligen ska det visst inte vara så bra att stänga in sina tankar...
Så jag har en ny plan för mina tankar!

Jag ska försöka låta några tankar vara, de kan liksom få sväva lite och försvinna av sig själva.
Kan bli spännande, känns lite crazy att bara släppa kontrollen så där i huvudet.
Men eftersom allt annat uppenbarligen är utanför min kontroll varför inte?! Hur illa kan det bli?

haha, jag vet precis hur illa det kan bli O_o
Men det behöver kanske inte bli det den här gången.
Den här gången kommer det gå bra!


btw.
Vet ni vad jag inte tycker om?
Folk som ljuger.

".... nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv..."

Lars Winnerbäck - Hjärter dams sista sång

Idioter

Vilka idioter det finns runt om i vår närhet.
Ibland kan det vara bättre att vara tyst än säga saker som inte är sant.

Offer

Antingen kan man vara ett offer, alltså utsättas för saker och ting. Eller så kan man göra sig själv till ett offer genom att inte ta tag i sitt eget liv och skylla sin lathet på alla andra, att allt är alla andras fel.
Vi har bara oss själva att skylla för våra handlingar och det är bara jag själv som kan se till att jag får det livet jag vill ha. Ge mig själv det jag behöver i vardagen. Det funkar liksom inte att sitta hemma i soffan och förvänta sig att alla andra ska göra allting åt en. Inte om man är fullt frisk och inte har några betydande fysiska eller psykiska men.

Jag har bara en sak att säga om såna människor som sitter på röva och skyller på alla andra: "tjut då"

internationella kvinnodagen

Idag är dagen då vi blir lite extra uppmärksamma på den ojämställdhet som råder i samhället. Att vi inte kommit längre, att vi kvinnor fortfarande blir åsidosatta. Det sker hela tiden, små kommentarer i vardagen som är så frustrerande att lyssna på. Gester som "menas väl" men som känns som ett slag i magen. Som kommentarer som ska verka roliga men bara är förnedrande. Så fort något tungt ska lyftas och det är någon av det manliga könet i närheten så ska det hjälpas till och kommenteras, som om jag inte skulle klara av det själv. Vet ni vad jag brukar svara då? Att jag är hästtjej och inte har några problem att lyfta saker. ;)
Blickarna jag fått i mataffären när jag hivar upp hundmatsäcken på 17kg i vagnen som ingenting. För att det är just vad det är, ingenting. Ingenting som någon behöver oja sig över. Men det är inte mig som person det ojas över det är att jag som kvinna - en person utan snopp - kan klarar mig själv.
Det missas aldrig ett tillfälle att få trycka ner en kvinna lite extra, visa hennes plats i samhället även om det inte är lika påtagligt idag som för 50år sedan så finns det där. Det måste ske en förändring! Det är inte okej att det går till så här! Detta är bara något av mycket som behöver förändras!

Hästmobbning

Jag har läst på flera ställen på Facebook som personer som mått dåligt i skolan på grund av att de blivit nervärderade av klasskompisarna som inte anser att ridning är en sport. "Att man bara åker häst" osv... Vilket nog alla som håller på med hästar har vart med om(?).
Jag har varit med om detta, precis som många  andra. Men jag har aldrig tagit åt mig, det har liksom aldrig nått fram till mig. Jag har skrattat och sagt något nedlåtande tillbaka. Aldrig brytt mig om det.

Jag förstår att det finns de som kan ta väldigt illa vid sig. Anledningen till att jag inte har gjort det beror nog på att jag anser att diverse bollsporter och liknande som dessa personer som uttrycker sånt här brukar syssla med är något jag inte förstår mig på. Så varför ska jag bry mig om vad någon säger som anser att det är sport att springa efter en boll och sen ligga och grina på marken för att de trillat?! Nää sånt folk orkar jag inte med, de är inte värda att lägga energi på.

Självklart är det inte okej att ridningen ska behöva ha en sån här stämpel som säger att "man bara sitter där". För så är det verkligen inte. Men det är ännu mindre okej att någon ska behöva må dåligt på grund av vad idioter säger.
Någon som uttrycker något sådant är inte värda att lägga energi på! De är inte värda vår uppmärksamhet!

Inte tillräckligt

Tycker den här bilden säger ganska mycket just nu...

Borde göra en massa saker, men gör inte tillräckligt.

Är helt hopplös på att göra allt annat utom det jag borde.

Imorgon lovar jag att bättra mig!

Har skrivit ut bilden och tejpat upp den på spegeln så att jag varje dag ser Harry som säger till mig att jag inte gör tillräckligt.

Hästträning

Ibland funderar jag på den här med hästar, träning och hur den generella hobbyryttaren tänker kring det. Tycker det är intressant.
Funderar också kring hur "hobbyinstruktörer" lär ut grunderna kring hur hästen ska arbeta... Spännande sånt här, men ytterst känsligt att prata om. Jag avslutar inlägget här, så kan var och en reflektera vidare om ni känner för det. Eller bara låta allting vara som det är.

tjoho

hej hopp
vet inte vad jag vill säga med detta...

Är lite fascinerand över att det finns någon/några som läser detta. Tycker delvis lite synd om er då jag bara har svamlat massor på sista tiden. Samtidigt är det ju väldigt frivilligt då jag inte ens gjort reklam om att bloggen finns. Så ni får helt brutalt skylla er själva. ;)

Bra

Ärligt talat, jag blir ju bara vimsigare... Hoppas det går över snart.
Tappar bort grejer, minns inte vart jag lägger dom.
Nu råkade jag radera ett blogginlägg för att jag såg en felstavning och tänkte ändra men trycker på radera. Poff borta... Bra där!
Nu får ni det här svamlet istället. ;)

Läsare

Kära läsare
Det här måste ju vara den tråkigaste bloggen som finns.
Jag bara gnäller om mitt liv.
Lite därför den finns, för att jag ska kunna gnälla av mig lite utan att behöva förpesta min omgivning alldeles för mycket. Vilket jag vet att jag redan gör, särskilt just nu.
Mina kära vänner, ni är underbara! Fattar inte hur ni står ut med mig. <3

Förstår inte riktigt nöjet med att läsa mina fjantiga inlägg, men det är upp till er själva.
Jag har inte gjort någon reklam, så om ni har hittat hit så har ni gjort det på egenhand och då kan ni verkligen skylla er själva. ;)

Sömn

Varför sover jag inte på kvällarna?
Det har ju blivit något bättre, jag är ju inte uppe till 3-4 längre.
Men det hade ju varit bra om jag somna vid tio - elva tiden och det har ju inte hänt de senaste 3månaderna.
Knepigt det här med sömn.
Förut så somna jag jämt tidigt, sällan uppe efter tolv. Nu är jag tillbaks till perioden innan den.
Lustigt, som om det går i perioder. Så nu är det alltså ett inte sova på kvällen period, spännande att se hur länge den håller i sig.

Socker

Varför är vi så omgivna om socker?
Varför är det så svårt att förstå att alla inte vill äta socker?
Jag vill inte att min kropp ska få i sig onödiga mängder socker.
Någon som har något svar på det?

Val

Alltid dessa val i livet.
Valen mellan vad som är rätt och vad som är lätt.
Alltid sårar det någon.

Det går inte att hjälpa andra om man inte hjälper sig själv först.
För att kunna hjälpa sig själv så måste man göra val som inte alltid är så lätta att göra.
För att själv ska kunna mår bra, även om det är jobbigt.
Oavsett hur jobbigt det är.

Hej du min kära psykolog.

Det är intressant det här med hur hjärnan fungerar, att man kan mår bättre av att prata eller skriva av sig lite. Som om lite av tankarna försvinner ur systemet om man får de ur sig på något sätt.
Undra hur det egentligen fungerar på patologiskt...
Något att läsa på lite mer om någon dag kanske.


Livet, livet, livet,
Vi har tyvärr bara ett liv var och det är bara du som kan leva ditt liv och bara jag som kan leva mitt liv!
Ibland måste förändringar ske för att må bra.
Även om det sårar andra på vägen.
Det går inte att vara alla till freds!
Det bästa som går att göra är att vara sig själv till freds!
Kan man inte hjälpa sig själv så kan man inte hjälpa någon annan heller.



"Vår dröm är svart som silver"
Kent <3

Miley Cyrus

"I can almost see it.
That dream I'm dreaming,
But there's a voice inside my head saying,
"You'll never reach it."
Every step I'm takin'
Every move I make feels lost with no direction,
My faith is shakin'"

Miley Cyrus - Climb

Tycker den är fin. :')

Tankspridd

Blir man tankspridd av att plugga för mycket?
Jag har gått och blivit något brutalt tankspridd på senaste, glömmer saker och har inte koll på någonting. Folk kan prata med mig och jag glömmer vad de säger i samma stund som de säger något.
Kanske går över?
Är även brutalt lätt distraherad och har ingen självdisciplin, till viss del kanske men överlag inte.
Helt hopplöst!
Det kanske också går över?

Allt går över tillslut, gör det inte det?



Man... vilket dumt ord... Vem är "man"? Blir så trött på såna dumma ord som används hela tiden...

Pluggar

Nu går pluggandet så långsamt att det står still. Har gjort precis allt annat, bytt profilbild på Facebook 3 gånger, kollat instagram, gått med vovven, borstat svansen på ponnyn, druckit te, kollat Facebook igen. Ja ni förstår, motivationen är tipp topp just nu.

Dagens examination gick ju som jag förtjänade också. Så bara att vänta och se när omtentan på den blir då.

Ska försöka tvinga mig att plugga inför salstentan på lördag nu!


Funderade lite på vad som är en lagom mängd mat att äta på en dag...
Idag har jag ätit 1dl grädde med 250gram keso fördelat på frukost och lunch, nu när jag kom hem åt jag 100gram ölkorv, sen snart blir det middag...
Igår pratade jag om att jag äter jämt och är ständigt hungrig, jag tror jag får ta tillbaka det uttalandet. Jag är nog hungrig vissa dagar för att jag inte äter så mycket andra dagar.


Intressant det där med kost och ätandet i alla fall...
Te, kan det får räknas som en egen måltid? Har jag glädde i te så blir det ju som soppa!

Mat

Det här med mat och ätande är då inte lätt.
Just nu är jag inne i en ät period, det känns som jag äter och äter hela tiden.
Fortfarande har jag inte fuskat någonting, har inte känt något större behov av det. Men jag tiggas ordentligt av folk som pratar om mat, precis som att min hjärna vill ha allt det där som alla pratar om. Men får jag det på ett fat framför mig så känner jag inget behov av det (tack och lov). Tänker dock hela tiden på vad jag skulle kunna äta som är okej att äta. Trots att jag inte behöver äta, trots att jag nyss åt. Vilket resulterar i många koppar te och diverse knaprande på kokosflakes. Är lite rädd för att grädden jag har i mitt te skulle innehålla för mycket socker.
Tänker inte just nu göra någonting åt det...


Har även kommit på mig själv med att börja bli skeptisk till "godkända" produkter så som mandelmjöl, att det skulle innehålla för mycket kolhydrater och någonstans inom mig gnager en tanke om att sluta helt med mejeriprodukter. Fast det skulle kräva en hel del uppoffringar och tankeverksamhet för att komma på annat att äta. Just nu äter jag fil med chiasylt till frukost och en kopp te med grädde i. Vilket jag trivs väldigt bra med, så mejeriprodukterna får hänga i ett tag till.


Sen kommer nästa fundering:

Varför gör jag det här?
Är jag inte nöjd med livet?

Svar;
Dels vill jag se hur jag kommer må om jag blir mer strikt.
Sen finns ju hela tiden tankarna om viktnedgång med, jag är nyfiken på hur mycket jag kan gå ner i vikt. Vilket jag vet kanske är lite onödig, men jag har aldrig (bort sett från några månader när jag va 14-15år) varit riktigt smal. Så det vore spännande att se om jag skulle kunna bli det.
Jag vet att detta nog kan uppröra.
Jag vill bara prova och se, hur långt jag klarar av att ta LCHF.


Och nej, jag svälter mig inte, jag äter ordentligt med mat!

Jag mår faktiskt bra av att äta så här, är överlag inte hungrig på samma sätt och inte lika trött trotts att jag inte sovit ordentligt på flera veckor (bort sett från enstaka dagar).

Tycker det är väldigt spännande att se hur kosten påverkar oss.


Glöm inte äta ordentligt!

Lycka

Vad är egentligen lycka? Hur identifieras lycka? Hur uppnås lycka?

Enligt wikipedia "Lycka är en känsla av varaktigt välbehag"

Alla verkar ju vilja uppnå lycka genom att tillsätta olika saker i sina liv.
Vissa äter, andra shoppar. Inte blir vi lyckligare för det, mer än att vi måste ha mer mer mer.
Om nu lycka är en känsla av varaktigt välbehag så måste vi hela tiden behålla samma varaktighet och alltså konsumera mer av det som gör oss glada.


Vad vill jag komma till med detta då kan jag ju fråga mig själv.
Jag vill nog helst bara skjuta upp mitt pluggande.


Jag tror att lycka enbart kan uppnås genom att vi accepterar våra liv och finner glädje och lycka i stunden där vi befinner oss just nu.
Konsumtion leder bara till mer konsumtion, och ha begäret tror jag inte egentligen gör någon lycklig.


Min slutsats av detta är att jag tror inte livet går ut på att finna lyckan.

Kost

Mat och kosthållning, det finns mycket att säga om det. Det är lite som med hästar, det finns lika många åsikter som det finns folk.

En person som jag tycker är värd att lyssna på är Jonas Colting.
https://www.acast.com/coltingsnaknasanning

Idag när jag var på skolan och inte tagit med mig något till lunch så fick ju turen så klart till ett av skolans många caféer. Mat valet där är inte helt lätt, allt består ju av socker, socker och ännu mer socker. Tack och lov har ett av ställena en salladsbar där jag kan plocka vad jag vill. Men det är ju helt sjukt när precis allt består av socker. Att inte ska finnas någonting att äta som inte består av socker och kolhydrater?!

Studentens vardag

"En fot i graven bland syrener och studenter


Jag är starkt svart kaffe, ambitioner och regn

”Var lite lite snällare än du måste vara”
Vi ska aldrig bli som ni"

Egoist- Kent



Dessa textrader kändes lite extra träffande just idag.
Just nu känds det som min fot sitter fast i graven bland alla studenter och inte riktigt kommer därifrån. Högre ambitioner än vad jag klarar av. Inte riktigt så snäll och trevlig alltid som jag borde vara, inte nog med det jag orkar inte bry mig. Ibland känner jag mig också lite snällare än vad jag måste vara, men det vägs väl upp mot mina otrevliga dagar.

Vet inte vad jag vill säga med detta mer än att livet är lite segt just nu.

Nyårslöftet

Tänkte jag skulle avslöja mitt nyårslöfte, jag är dock lite rädd att jag kommer misslyckas med det om jag fokuserar för mycket på det. Det är som om jag inte litar på mig själv, vilket jag väl inte heller gör. Mitt löfte är att vara sockerfri! Jag ska helt och hållet bli av med mitt sockerberoende, när jag är klar med det här året ska jag inte ha något sug efter socker överhuvudtaget.

Vad är det då som gör att jag inte tror att jag kommer lyckas? Jag har ju varit hyfsat sockerfri de senaste 2år, men då har det varit en hel del undantag. Alldeles för många undantag, bara för att någon bjuder på fika så måste jag ju inte tacka ja. Bara för att det finns smörgås och kakor på jobbet så behöver jag ju inte äta! Så i år har jag höjt kraven på mig själv, det blir inga kolhydrater överhuvudtaget! Kan dock tänka mig att äta någon frukt någon dag, men mer än så blir det inte. :)

Det ska bli väldigt spännande att se hur min kropp reagerar på detta.

Traditioner

Det är lustigt det här med traditioner, i år har jag jobbat både julafton- och nyårskvällen. Jag har överhuvudtaget knappt hunnit med att reflektera över att det hunnit bli december och julpyntet har slängts upp i sista stund bara för att. Det kunde ha kvittat mig i år. Jag har inte hunnit med, dagarna springer ifrån mig. Det känns som jag inte hänger med i vad som händer runt omkring mig, jag stressar fram i min egen bubbla.

Nyår kan jag annars tycka är lite kul, med fyrverkerier, i år har det bara känts tjatigt och onödigt. Varje år samma sak, hur står folk ut med samma sak år efter år? Hur orkar de engagera sig i att pynt, laga mat, klä upp sig?

Sen är jag ju inte sämre än att jag har mitt lilla nyårslöfte, ett löfte som jag började smyga in redan veckorna innan nyår. Mer om det i ett annat inlägg. ;)

Trotts känslan av ignorans kring traditionerna det här året så har ändå nyår känts som en ny start. Som att lämna stressen efter mig och fokusera på det positiva. För det är just det vi måste göra för att kunna göra det här året till ett bättre år! Jag är trött på folk som säger att saker som "Hoppas att det här året blir bra". Det är väl inget att hoppas på! Om ni vill ha ett bra år så måste ni göra det till ett bra år! Allt är upp till oss själva, inget kan bara lämnas åt slumpen. Det fungerar inte att sitta på röva och hoppas att allt kommer bli bra.

Så nu tycker jag att vi gör det här till det bästa året någonsin! Tänk positivt och lev som om livet vore toppen bra!