Idag är dagen då vi blir lite extra uppmärksamma på den ojämställdhet som råder i samhället. Att vi inte kommit längre, att vi kvinnor fortfarande blir åsidosatta. Det sker hela tiden, små kommentarer i vardagen som är så frustrerande att lyssna på. Gester som "menas väl" men som känns som ett slag i magen. Som kommentarer som ska verka roliga men bara är förnedrande. Så fort något tungt ska lyftas och det är någon av det manliga könet i närheten så ska det hjälpas till och kommenteras, som om jag inte skulle klara av det själv. Vet ni vad jag brukar svara då? Att jag är hästtjej och inte har några problem att lyfta saker. ;)
Blickarna jag fått i mataffären när jag hivar upp hundmatsäcken på 17kg i vagnen som ingenting. För att det är just vad det är, ingenting. Ingenting som någon behöver oja sig över. Men det är inte mig som person det ojas över det är att jag som kvinna - en person utan snopp - kan klarar mig själv.
Det missas aldrig ett tillfälle att få trycka ner en kvinna lite extra, visa hennes plats i samhället även om det inte är lika påtagligt idag som för 50år sedan så finns det där. Det måste ske en förändring! Det är inte okej att det går till så här! Detta är bara något av mycket som behöver förändras!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar