Socker

Socker socker socker
Nu kommer sommaren, sockrets årstid, nu är om möjligt ännu mer socker ute i vårt samhälle. För nu ska det fikas hela dagarna, glass, saft, bullar, alkohol. Det är nu det riktigt svåra börjar, att gå på trigger gränsen. Vad klarar jag av att äta utan att tiggas? Hur mycket törs jag ta? Hur mycket känns det okej att tacka nej till?
Jag vet att det är min kropp och jag äter vad jag vill, ingen ska tvinga mig äta socker om jag inte vill.
Men samtidigt vill det sociala samhället att vi äter oss ner i fördärvet tillsammans. Vill någon ha glass, då ska alla äta glass. Den som ingen vill ha tittar vi konstigt på, för i vårt samhälle vill alla ha glass, bullar och söt dricka.

Jag klarar att äta en liten bulle utan att triggas, men då gäller det att stoppa där, äter jag sedan mer för att jag tror att jag klarar det då är det kört och jag kommer vara sugen på socker i fyra dagar innan det ger med sig.
Så igår åt jag en bull-liknande-grej, valde den som såg minst ut och minst god. Fungerade bra, inget trigger med ändå socialt accepterat.
I förrgår tog jag 1/2(!!!!) glas rödvin det fungerade inte, blev helt brutalt sötsugen vilket resulterade i att jag tryckte i mig ett halvt paket kokosflakes. Vilket va nog ett ganska bra val av hetsätning då det inte innehåller så fasligt mycket kolhydrater och inget sockersug dagen efteråt.

Men nu är det en ny dag, med nya frestelser.
Ändå vet jag att ju mer jag låter bli sötsakerna ju lättare är det att fortsätta låta bli de. Två minuters njutning är inte värt fyra dagars sötsug och en svullen mage.




"En undran vem som svek vem först
Ät fett och socker tills du spyr"

Dom andra - Kent