Val

Alltid dessa val i livet.
Valen mellan vad som är rätt och vad som är lätt.
Alltid sårar det någon.

Det går inte att hjälpa andra om man inte hjälper sig själv först.
För att kunna hjälpa sig själv så måste man göra val som inte alltid är så lätta att göra.
För att själv ska kunna mår bra, även om det är jobbigt.
Oavsett hur jobbigt det är.

Hej du min kära psykolog.

Det är intressant det här med hur hjärnan fungerar, att man kan mår bättre av att prata eller skriva av sig lite. Som om lite av tankarna försvinner ur systemet om man får de ur sig på något sätt.
Undra hur det egentligen fungerar på patologiskt...
Något att läsa på lite mer om någon dag kanske.


Livet, livet, livet,
Vi har tyvärr bara ett liv var och det är bara du som kan leva ditt liv och bara jag som kan leva mitt liv!
Ibland måste förändringar ske för att må bra.
Även om det sårar andra på vägen.
Det går inte att vara alla till freds!
Det bästa som går att göra är att vara sig själv till freds!
Kan man inte hjälpa sig själv så kan man inte hjälpa någon annan heller.



"Vår dröm är svart som silver"
Kent <3

Miley Cyrus

"I can almost see it.
That dream I'm dreaming,
But there's a voice inside my head saying,
"You'll never reach it."
Every step I'm takin'
Every move I make feels lost with no direction,
My faith is shakin'"

Miley Cyrus - Climb

Tycker den är fin. :')

Tankspridd

Blir man tankspridd av att plugga för mycket?
Jag har gått och blivit något brutalt tankspridd på senaste, glömmer saker och har inte koll på någonting. Folk kan prata med mig och jag glömmer vad de säger i samma stund som de säger något.
Kanske går över?
Är även brutalt lätt distraherad och har ingen självdisciplin, till viss del kanske men överlag inte.
Helt hopplöst!
Det kanske också går över?

Allt går över tillslut, gör det inte det?



Man... vilket dumt ord... Vem är "man"? Blir så trött på såna dumma ord som används hela tiden...

Pluggar

Nu går pluggandet så långsamt att det står still. Har gjort precis allt annat, bytt profilbild på Facebook 3 gånger, kollat instagram, gått med vovven, borstat svansen på ponnyn, druckit te, kollat Facebook igen. Ja ni förstår, motivationen är tipp topp just nu.

Dagens examination gick ju som jag förtjänade också. Så bara att vänta och se när omtentan på den blir då.

Ska försöka tvinga mig att plugga inför salstentan på lördag nu!


Funderade lite på vad som är en lagom mängd mat att äta på en dag...
Idag har jag ätit 1dl grädde med 250gram keso fördelat på frukost och lunch, nu när jag kom hem åt jag 100gram ölkorv, sen snart blir det middag...
Igår pratade jag om att jag äter jämt och är ständigt hungrig, jag tror jag får ta tillbaka det uttalandet. Jag är nog hungrig vissa dagar för att jag inte äter så mycket andra dagar.


Intressant det där med kost och ätandet i alla fall...
Te, kan det får räknas som en egen måltid? Har jag glädde i te så blir det ju som soppa!

Mat

Det här med mat och ätande är då inte lätt.
Just nu är jag inne i en ät period, det känns som jag äter och äter hela tiden.
Fortfarande har jag inte fuskat någonting, har inte känt något större behov av det. Men jag tiggas ordentligt av folk som pratar om mat, precis som att min hjärna vill ha allt det där som alla pratar om. Men får jag det på ett fat framför mig så känner jag inget behov av det (tack och lov). Tänker dock hela tiden på vad jag skulle kunna äta som är okej att äta. Trots att jag inte behöver äta, trots att jag nyss åt. Vilket resulterar i många koppar te och diverse knaprande på kokosflakes. Är lite rädd för att grädden jag har i mitt te skulle innehålla för mycket socker.
Tänker inte just nu göra någonting åt det...


Har även kommit på mig själv med att börja bli skeptisk till "godkända" produkter så som mandelmjöl, att det skulle innehålla för mycket kolhydrater och någonstans inom mig gnager en tanke om att sluta helt med mejeriprodukter. Fast det skulle kräva en hel del uppoffringar och tankeverksamhet för att komma på annat att äta. Just nu äter jag fil med chiasylt till frukost och en kopp te med grädde i. Vilket jag trivs väldigt bra med, så mejeriprodukterna får hänga i ett tag till.


Sen kommer nästa fundering:

Varför gör jag det här?
Är jag inte nöjd med livet?

Svar;
Dels vill jag se hur jag kommer må om jag blir mer strikt.
Sen finns ju hela tiden tankarna om viktnedgång med, jag är nyfiken på hur mycket jag kan gå ner i vikt. Vilket jag vet kanske är lite onödig, men jag har aldrig (bort sett från några månader när jag va 14-15år) varit riktigt smal. Så det vore spännande att se om jag skulle kunna bli det.
Jag vet att detta nog kan uppröra.
Jag vill bara prova och se, hur långt jag klarar av att ta LCHF.


Och nej, jag svälter mig inte, jag äter ordentligt med mat!

Jag mår faktiskt bra av att äta så här, är överlag inte hungrig på samma sätt och inte lika trött trotts att jag inte sovit ordentligt på flera veckor (bort sett från enstaka dagar).

Tycker det är väldigt spännande att se hur kosten påverkar oss.


Glöm inte äta ordentligt!

Lycka

Vad är egentligen lycka? Hur identifieras lycka? Hur uppnås lycka?

Enligt wikipedia "Lycka är en känsla av varaktigt välbehag"

Alla verkar ju vilja uppnå lycka genom att tillsätta olika saker i sina liv.
Vissa äter, andra shoppar. Inte blir vi lyckligare för det, mer än att vi måste ha mer mer mer.
Om nu lycka är en känsla av varaktigt välbehag så måste vi hela tiden behålla samma varaktighet och alltså konsumera mer av det som gör oss glada.


Vad vill jag komma till med detta då kan jag ju fråga mig själv.
Jag vill nog helst bara skjuta upp mitt pluggande.


Jag tror att lycka enbart kan uppnås genom att vi accepterar våra liv och finner glädje och lycka i stunden där vi befinner oss just nu.
Konsumtion leder bara till mer konsumtion, och ha begäret tror jag inte egentligen gör någon lycklig.


Min slutsats av detta är att jag tror inte livet går ut på att finna lyckan.

Kost

Mat och kosthållning, det finns mycket att säga om det. Det är lite som med hästar, det finns lika många åsikter som det finns folk.

En person som jag tycker är värd att lyssna på är Jonas Colting.
https://www.acast.com/coltingsnaknasanning

Idag när jag var på skolan och inte tagit med mig något till lunch så fick ju turen så klart till ett av skolans många caféer. Mat valet där är inte helt lätt, allt består ju av socker, socker och ännu mer socker. Tack och lov har ett av ställena en salladsbar där jag kan plocka vad jag vill. Men det är ju helt sjukt när precis allt består av socker. Att inte ska finnas någonting att äta som inte består av socker och kolhydrater?!

Studentens vardag

"En fot i graven bland syrener och studenter


Jag är starkt svart kaffe, ambitioner och regn

”Var lite lite snällare än du måste vara”
Vi ska aldrig bli som ni"

Egoist- Kent



Dessa textrader kändes lite extra träffande just idag.
Just nu känds det som min fot sitter fast i graven bland alla studenter och inte riktigt kommer därifrån. Högre ambitioner än vad jag klarar av. Inte riktigt så snäll och trevlig alltid som jag borde vara, inte nog med det jag orkar inte bry mig. Ibland känner jag mig också lite snällare än vad jag måste vara, men det vägs väl upp mot mina otrevliga dagar.

Vet inte vad jag vill säga med detta mer än att livet är lite segt just nu.

Nyårslöftet

Tänkte jag skulle avslöja mitt nyårslöfte, jag är dock lite rädd att jag kommer misslyckas med det om jag fokuserar för mycket på det. Det är som om jag inte litar på mig själv, vilket jag väl inte heller gör. Mitt löfte är att vara sockerfri! Jag ska helt och hållet bli av med mitt sockerberoende, när jag är klar med det här året ska jag inte ha något sug efter socker överhuvudtaget.

Vad är det då som gör att jag inte tror att jag kommer lyckas? Jag har ju varit hyfsat sockerfri de senaste 2år, men då har det varit en hel del undantag. Alldeles för många undantag, bara för att någon bjuder på fika så måste jag ju inte tacka ja. Bara för att det finns smörgås och kakor på jobbet så behöver jag ju inte äta! Så i år har jag höjt kraven på mig själv, det blir inga kolhydrater överhuvudtaget! Kan dock tänka mig att äta någon frukt någon dag, men mer än så blir det inte. :)

Det ska bli väldigt spännande att se hur min kropp reagerar på detta.

Traditioner

Det är lustigt det här med traditioner, i år har jag jobbat både julafton- och nyårskvällen. Jag har överhuvudtaget knappt hunnit med att reflektera över att det hunnit bli december och julpyntet har slängts upp i sista stund bara för att. Det kunde ha kvittat mig i år. Jag har inte hunnit med, dagarna springer ifrån mig. Det känns som jag inte hänger med i vad som händer runt omkring mig, jag stressar fram i min egen bubbla.

Nyår kan jag annars tycka är lite kul, med fyrverkerier, i år har det bara känts tjatigt och onödigt. Varje år samma sak, hur står folk ut med samma sak år efter år? Hur orkar de engagera sig i att pynt, laga mat, klä upp sig?

Sen är jag ju inte sämre än att jag har mitt lilla nyårslöfte, ett löfte som jag började smyga in redan veckorna innan nyår. Mer om det i ett annat inlägg. ;)

Trotts känslan av ignorans kring traditionerna det här året så har ändå nyår känts som en ny start. Som att lämna stressen efter mig och fokusera på det positiva. För det är just det vi måste göra för att kunna göra det här året till ett bättre år! Jag är trött på folk som säger att saker som "Hoppas att det här året blir bra". Det är väl inget att hoppas på! Om ni vill ha ett bra år så måste ni göra det till ett bra år! Allt är upp till oss själva, inget kan bara lämnas åt slumpen. Det fungerar inte att sitta på röva och hoppas att allt kommer bli bra.

Så nu tycker jag att vi gör det här till det bästa året någonsin! Tänk positivt och lev som om livet vore toppen bra!