Var och varannan människa har en diagnos av något slag. En diagnos som visar på att man inte är normal. Men vad är då det normala? Om så många människor har så mycket olika diagnoser borde inte det normala då vara att vi helt enkelt är väldigt olika. Att det inte finns något onormalt, det finns bara olika sätt att se på världen och olika sätt att hantera vardagarna.
Vissa kanske har bekymmer utan att gå iväg och få det kontrollerat, stämplat och placerat. Medans andra kollar upp varenda liten grej man mår dåligt över. Men vad hjälper väl det... En förklaring varför det är som det är, kanske hjälper vissa, kanske gör det värre för andra. Sen beror det väl förstås på vad det är för bekymmer man har för att kunna passa in i samhällets mall, den mall vi i dagligt språk kallar för "Normal".
Vem har egentligen sagt att allt måste vara så "normalt" jämt? Varför kan man inte ibland bara få vara som man är... När man inte blev som man skulle... haha xD ;)
Hur skulle samhället se ut om vi anpassade samhället efter individerna? Istället för att anpassa individerna efter samhället?
Men i vårat socialdemokratiska-kommunist-samhälle lär det ju aldrig hända. För att ska det vara lika för alla, samma villkor för alla även de som inte kan leva efter villkoren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar