När man är så trött och sliten att man inte orkar laga mat eller ens bry sig om vad man äter och kakor känns som en vättig frukost då det mättar bättre än vitt bröd, när det känns jobbigt att värma mat från frysen och hellre äter några degestivekex. Är det så livet ska se ut? Eller är det bara jag som är klen som inte orkar. Inte orkar träffa kompisar, inte orkar åka till stallet, inte orkar träna eller någonting annat heller för den delen. Det enda jag vill göra är att ligga i soffan i armarna på pojkvännen, som förundransvärt nog står ut med mina humörsvängningar och orkeslöshet.
Men det blir väl bättre snart? Ett par djupa andetag också jobbar vi ett par dagar till, det är bara en tuffperiod just nu...
Eller?
