Mat

Varför är det så känsligt att prata om mat? Finns det något som gör folk så upprörda som när man pratar om vad, när och hur man äter?
Om jag inte vill äta kolhydrater och socker och tycker att jag mår bra av att undvika det, är det så märkligt?
Man måste "unna sig", vadå unna sig? Även om jag många gånger har svårt att låta bli, så handlar det ju inte om att unna sig. Det handlar om att ge vika för beroendet. Inte unnar jag mig väl att må dålig? För det är just det jag gör, jag göder ha begäret och vill sen bara ha mer av det och inte blir jag lyckligare av att ha tryckt i mig en påse chips eller en burk pepparkakor. Möjligtvis de få sekunderna som jag har det i munnen, men sen är det slut. I det stora hela blir jag inte lyckligare.
Sen finns det ju de som säger att "du är ju inte så stor, du behöver ju inte äta så", men det handlar inte enbart om vikten (jag skulle ljuga om jag sa att jag inte brydde mig om vikten), det handlar om hur jag mår och hur mycket jag orkar. Sen vill jag inte gå upp de kilona som jag har kämpat för att bli av med. Säga vad ni vill om det, men det är min kropp.

Skogen

Ibland önskar jag att jag bodde i en stuga långt ute i skogen där ingen behövde träffa mig.

Måndagar!

Börjar förstå varför folk inte tycker om måndagar. Jag är totalt slut efter helgen, ändå har det varit en lugn helg. Hur kan jag vara trött redan innan jag börjat jobba? Känner hur huvudvärken kommer smygandes. Har ingen ro till sovmorgon men inte heller energi till att orka göra något.

Perfektion

Varför alltid denna strävan efter perfektion istället för acceptans? Det går bara inte att nöja sig, för oavsett vad så är det aldrig tillräckligt bra. Ingenting duger och ingenting blir bra.