Less

Jag är så less på allt just nu! Det är ingen struktur på någonting. Jag hinner ingenting och jag gör ingenting. Allt går åt helvete. Snart är jag både ful, fet och fattig igen. Skämt o sido kommer aldrig tillåta mig själv att bli det igen. Det passar inte mig.

Just nu är det bara för mycket, så mycket att jag bara vill fly verkligheten. Men det tjänar ingenting till. Slutar bara med att jag har ännu mer att hinna ikapp och blir ännu mer stressad och irriterad på allt och alla.

Då har jag gnällt av mig lite, dags att återgå till att leta artiklar. Just nu känns de som dessa artiklar kommer bli min död. Ett skott i pannan hade ju förkortat lidandet... Men då blir folk så upprörda...

Uppdateringar...

Det här med att uppdatera någon gång i mellan åt gick visst inte så bra... Ska försöka bli lite bättre på det.

Just nu är det många funderingar på hur livet kommer se ut om ett år?! Kommer jag överleva slut examinationerna?! Vad händer om jag inte gör det? Vad händer om jag gör det? Vart ska jag jobba? Vart vill jag jobba? Hur ska jag klara av jobbet? Många funderingar just nu... Skräckblandad förtjusning helt enkelt. O_o

Olust

Jag fick en sådan olust känsla. Tidigare idag landade en sjukvårdhelikopter lite långt från våran lägenhetslänga, genast börjar alla som bor i närheten gå dit för att se vad som hänt. Vilket jag kan ha en viss förståelse för då det inte är ofta de landar en helikopter utanför. Lite längre bort står ambulans och polis.
Någon har alltså skadat sig, inget märkligt med det. Soligt för individen anhöriga osv...
Det jag känner olust inför är att på Facebook dyker det genast upp "Varför står det en helikopter på Djurgården" med bild på helikoptern. En stund senare dyker det upp en bild på ambulansen och polisen och vart de står parkerade. Sedan skriver någon vad som har hänt och vad det var för en person som blivit drabbad.
Här börjar jag känna en väldig olust känsla. Om jag eller mina anhöriga blir sjuka inte skulle jag vilja att hela Facebook vet vad som har hänt. Jag vill själv berätta för de som jag tycker behöva veta.

Allt angår inte alla!

Jag känner en väldig olust inför det här, hur kommer detta utvecklas?
Socialamedia börjar gå lite för långt! Men det kanske är så här det kommer vara i framtiden, i samma stund något händer med någon ska alla veta. Som om det vore deras rättighet att ha reda på allting.