Politik

Jag vet inte vad man ska tro eller tycka längre...
Jag vet inte hur de ska lyckas styra upp samhället, det sker bara mer våldsbrott, folk blir knivskurna, våldtagna, det kastas handgranater...
Vart är vi på väg? Är det så här Sverige ska se ut? Är det så där vi vill ha det?
Vi tar in fler flyktingar i kombination med att flera stora förtag lägger ner och flyttar sin verksamhet utomlands.
Vart ska vi få jobben ifrån? Hur har dom tänkt lösa det här?

Hur ska Sverige se ut om 10år?
Jag tycker att det känns skrämmande.

Demokratin verkar vi ju mer och mer vilja gå ifrån, det finns snart bara två åsikter att välja mellan. (Om vi kommer att få välja?)
En socialdemokratisk-vänster och en Sverige Demokratisk.
Just nu ser vi hur den socialdemokratiska-vänstern sköter styret. Vilket inte ser ut att gå så där toppen bra som vi kanske hade hoppats.
Vilket bäddar för hur nästa val kommer att gå, när/om det kommer att äga rum.

Jag fortsätter att bevaka detta med ett lite oroligare intresse än tidigare.

Perfektion

Varför all denna strävan efter perfektion?


Man ska se perfekt ut,
man ska bete sig perfekt,
allt runt omkring ska hela tiden vara perfekt.

Det ska vara lagom,
man ska passa in och se normal ut.
Normal åt det smala hållet, man ska se fin ut.
Hur ska jag göra för att nå perfektionen?
Någon ny diet? Träna flera 3gånger i veckan,
klara av jobbet, skolan och förstås vara glad.
Glöm inte det, var alltid glad,
glad och tillmötes gående.
En i mängden men ändå unik, inte som alla andra.
Var aldrig som alla andra!
Fast va normal sådär lagom.

Varför vill vi alltid att allt ska vara perfekt?

Jag som aldrig bryr mig om hur jag ser ut.
Bryr mig inte om hur jag klär mig.
Eller vad folk tycker.

Klart jag bryr mig,
jag bryr mig precis lika mycket som alla andra.
Även de som inte bryr sig bryr sig.
De jobbar för att det inte ska se ut som de bryr sig.
Men man gör ju alltid ett val,
vad man tar på sig på morgonen.
Vilka kläder man köper i affären.
Hur man väljer att klippa håret.
Det är också val.
Val för att nå perfektionen.
Perfektion i att passa in, på den plats man vill vara.

Varför är vi såna? Lagom.. Det ska vara perfekt, perfektion.
Allt ska vara lagom på ena eller andra sättet.

Jag säger alltid att jag inte bryr mig, det gör inget om jag är lite rund.
Men det ända jag tänker på är hur jag ska kunna bränna ett par kilon till.
Ändå försöker jag intala både mig själv och andra att jag inte bryr mig...
Men ser inte midjan i alla fall lite mindre ut idag än igår? Lite?
Bäst att ta fram måttbandet,
det ska väl gå att vara någon centimeter smalare?
Så där perfekt smal, inte för smal, inte för tjock,
bara sådär perfekt, lagom...

Jag har långt kvar till min perfektion,
Kommer jag någonsin nå dit?
Kommer jag någonsin bli nöjd?
Bryr jag mig verkligen?

Alla har vi våra hjärnspöken...